Nu var det ett tag sedan jag skrev och mycket har hänt sedan dess! Vi har inte haft något internet på ett tag, därav inget bloggande. Lyckligtvis så har vi nu fått igång bredbandet igen så därför kan jag äntligen berättade om helgens händelse!

I söndags var vi uppe med tuppen, klockan halv sju ringde klockan för klockan åtta skulle vi vara på plats på Falsterbo skjutbana för att MH-testa Sheila! När vi kom dit hälsade vi på alla deltagare (vi var fyra stycken på förmiddagen och på eftermiddagen skulle en hel schäferkull mh-testas). Den första hunden som skulle gå var öronmärkt och kunde då identifieras snabbt. Det var första gången jag fick se en hund MH-testas och denna hund var en mycket energisk labradorhane. Han var helt otroligt vacker, en chokladbrun hane och alla vet ju vilken som är min favoritfärg? ;) Jag var därför väldigt sugen på att ta med denna ljuvliga kille hem, synd bara att den var en labbe och inte en cocker! Labben gjorde bra ifrån sig, den var dock liiite för energisk för min smak (hoppade, slet och studsade på allt och alla).

När det sedan var nästa hunds tur så skulle även den identifieras, fast denna gång med chippläsare eftersom den var chippad och inte öronmärkt. Oturligt nog så funkade inte chippläsaren på hunden och vi bytte baterier, provade på tre andra hundar, gick iväg från platsen men inte det. Chippläsaren funkade inte. Efter tre timmar av letande efter en ny chippläsare började vi bli en aning otåliga. De sa till oss att vi skulle få pengarna tillbaka och då blev jag minst sagt irriterad. Ni som har cocker eller en annan ras som inte är brukshund vet kanske att det är extra svårt att komma med på MH-test med våra raser? Jag har anmält till flera MH-test och detta var det första jag kommit med på. Jag har av denna anledning inte skrivit så mycket om MH-testet eftersom man aldrig kan garantera en plats på en klubb som inte är ens egen. Därför gjorde det mig förbannad om jag, tack vare att de inte kunde få chippläsaren att funka, ännu en gång vara tvungen att söka efter ett nytt MH-test.

Efter många om och men så lyckades ordförande i klubben fixa en chippläsare av samma märke från en veterinärklinik en bit ifrån. Alla blev jätteglada och hoppades på det bästa. Inom en timme var chippläsaren på plats och jag och min medhjälpare (Johanna, som var med och filmade denna dag) gick en runda med Sheila i skogen sålänge. Vi provade chippläsaren först på en schäfertik, sedan på Sheila, sedan på en schäfervalp som ganska nyligen chippats, sedan på en schäferhane och sist på en annan. Gissa om det funkade? Nej, inte på en enda av dessa fem hundar lyckades chippläsaren reagera. Jag trodde jag skulle smälla av!

Klubben hade nu gjort allt de kunde och folk började ge upp. Då ringde ordförande till uppfödaren som lite senare skulle MH-testa sin schäferkull och hon utbrast "Men jag har ju en chippläsare!". Lite hopp väcktes när hon berättade att chippläsaren inte var av samma märke som de som inte funkade. Vi bestämde att uppfödaren skulle komma tidigare och i väntan på dem åkte jag, mamma och Johanna till ett café som heter Café Kust där vi åt lunch. Jag var vrålhungrig och efter maten var vi alla på mycket bättre humör. Klockan halv tolv ungefär var vi tillbaka på skjutbanan och ganska så omedelbart var schäferuppfödaren där med en ny chippläsare. Alla tittade spänt på när vi testade chippläsaren på en av schäfrarna och när den nästan direkt pep till så tjöt alla av lycka! Det var sedan Sheilas tur att identifieras med den fungerande chippläsaren och äntligen så funkade det!!! Nu var det bara att tuta och köra.

MH-testet startade med kontakt (hälsning, samarbete och hantering) och Sheila fick en 4:a på alla tre vilket betyder att hon tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök, följer villigt med och engagerar sig i testledaren samt att hon accepterar och svarar med kontaktbeteende. Domaren utbrister att kontaktmomenten var föredömliga. ;) Skönt att höra tycker vi! Sedan var det lek som hon även här fick 4:or och 3:or, jättebra! Detta var de momenten jag i princip visste hur hon skulle sköta sig eftersom hon just nu är inne i en EXTREM lekperiod. Hon viftade på svansen och hade jättekul hela tiden.

Sedan var det dags för förföljandet (man ska springa efter en liten fällbit som åker igenom en bana ungefär). Detta var väl i princip helkaos för Sheila. Först såg hon inte fällbiten, sedan råkade jag trampa henne på tassen och sedan råkade jag släppa henne för tidigt. Vi fick alltså ta om tre eller fyra gånger och när hon väl såg fällbiten var det inget kul längre. Jag kan dock förstå henne, haha! Efter detta moment var det dags för aktivitet (de ska vara passiva i 3 minuter) och Sheila sköter detta med bravur! Hon fick en 2:a, vilket betyder att hon är uppmärksam och lugnt-står, sitter eller ligger.

Därefter var det avståndsleken, där en figurant står ca 40 meter bort och leker med en trasa (jag håller med mentalbeskrivaren där, mindra hundar borde få mindre avstånd, hon är ju trots allt en aning lägre än en schäfer). Sheila visar på stort intresse, inga hotbeteenden men också knappast något samarbete med figuranten. Hon står och kollar på honom men har inget intresse av att gå dit.

Sedan var det dags för överraskning (en overall som plötsligt fälls upp framför Sheila och mig när vi är några meter framför). Sheila gör en undanmanöver utan att vända bort blicken, visar inga hotbeteenden, lite nyfikenhet och ingen kvarstående rädsla överhuvudtaget. Sedan är det momentet ljudkänslighet som är att jag och Sheila går förbi en låda av något slag medans en figurant snabbt drar i ett rep så att ett högt skrammel uppkommer på Sheilas vänstra sida. Även här gör Sheila en undanmanöver utan att vända bort blicken, hon har ingen kvarstående rädsla och går fram när jag lockar på henne. Världens mest komiska grej hände när vi skulle genomföra detta moment! Jo, bredvis skramlet får Sheila syn på en liten myr/bäck som hon såklart ska bada i! Så mitt i allt detta lägger sig Sheila och badar, snacka om nonchalant? ;) Nej, jag förstår henne till 100%, det var varmt och med tanke på att hon är svart så blir det inte lättare. Det var väldigt roligt iallafall och inte ens jag kunde hålla mig för skratt!

Det näst sista momenten är spökena. Ett väldigt kul moment där man får se hur ens hund reagerar i ett tillfälle då den känner sig hotad. Denna gång visar Sheila flera hotbeteenden under en längre tid (hon får en 3:a på hot/agg), hon står först och tittar på spökena men när de kommer närmare börjar hon skälla och springa runt. Det var verkligen skitkul att se henne agera och hon får en 5:a på kontroll vilket betyder att hon kontrollerar/handlar mot både spökena under hela momentet. Hon visar även på rädsla men släpper aldrig blicken från varken mig eller spökena. Hon går fram till spökena när jag lockat dit henne och tagit av deras huvudbonad. Som sagt, väldigt roligt att se hur ens hund handlar i detta tillfälle!

Till sist var det då momentet jag inte alls vetat hur det skulle gå. Jag har alltid undrat och minst sagt varit orolig för vad som skulle uppkomma om det skulle gå snett. Ett MH-test sägs ju faktiskt handla om att hunden ej ska avvika kontakt samt vara skottfast. Detta sista moment var då skottet. När jag tänker MH-test så tänker jag skott -det kan jag inte förneka. Det känns som att det är det första man tittar på innan man verkligen sett ett MH-test. Nu vet jag att det finns SÅ mycket mer som spelar in i en mentalbeskrivning. Så när vi väl stod där så släppte det mesta av min oro (okej, jag var otroligt nervös, men inte hälften så nervös som jag trodde jag skulle vara). Sheila hade ju redan visat sina rädslor och hur snabbt hon släppte dem, så varför skulle hon inte göra det nu?

Momentet började med att jag och testledaren kastade en trasa till varandra (precis som när vi testade leklust osv) och sedan skulle jag kampa med Sheila. Flera skott hördes och Sheila visade ingen berördhet, bara snabb kontroll och sedan helt oberörd. Hon var såå duktig!!!

När MH-testet var färdigt gick vi tillbaka till parkeringen där domaren, Cronje Björkqvist skulle presentera hur det hade gått. Han berömde Sheila jättemycket och sa att hon var en föredömlig hund -kunde på många delar av sitt MH likna en schäfer och att hon inte en enda gång hade någon kvarstående rädsla för någonting. Han sa också att skottet gjorde hon fantastiskt (hon fick en 1:A på skottet)!!! Lyckan var minst sagt total!

När vi var påväg hem somnade Sheila som en stock i mitt knä. Fina, duktiga lilla hund!

Jag har gjort en film på de flesta momenten av MH-testet och så fort jag lyckats ladda upp det på en sida där den får plats (den är för lång för youtube) så kommer den upp här! Håll ut!   

/Sanna och hundarna
 


04/13/2010 09:48

Va roligt med MH. Vi ska också på MH nångång i sommar (kommer ej ihåg datum) på våran hemmaklubb.

Kul att ni fick en 1:a på skottet =D
Du kan ju alltid testa om det funkar att ladda upp videon på tinypic.com eller photobucket.com

Reply



Leave a Reply.