I tisdags var det det näst sista tillfället med Studiefrämjandet. Denna gång skulle vi muntligt presentera för gruppen vårt första kurstillfälle (vi skulle låtsas att gruppen var våra elever). Det var minst sagt nervöst och faktiskt ganska pinsamt... När det var min tur att gå upp så var det enda jag tänkte på att jag skulle få kritik för minsta detalj efter. Det blev ju lite misslyckat men sådär jättebra gick det inte för någon kan jag erkänna. Det var iallafall väldigt lärorikt och det känns otroligt skönt att ens egna elever inte ska ge en kritik efter varje träningspass! Annars fick vi idag dela upp oss i smågrupper igen och skriva en egen, kortfattad information man ska presentera för sina kursare om Studiefrämjandet. Vi skrev då såhär:

"Ni som går kurs här på Malmö brukshundklubb ska veta att ni går i en studiecirkel, som drivs av Studiefrämjandet. En studiecirkel innebär att man är en liten grupp människor (minst 3 stycken deltagare över 13 år) som träffas minst 3 gånger för att öka sina kunskaper inom ett visst område, som i detta fall hunderiet. Studiefrämjandet samarbetar med Svenska brukshundklubben och många andra organisationer i landet. Vill ni veta mer så kan ni gå in på Studiefrämjandets hemsida som är: www.studieframjandet.se"

Idag (torsdag) var egentligen det sista kurstillfället med Studiefrämjandet men jag bestämde mig för att hoppa det för att istället ansluta mig till lydnadsgruppen istället. Detta med tanke på att det är klubbtävling nästa lördag! Vi har mycket vi behöver ta igen nu när vi gått utbildning hela tiden, trots att vi brukar träna en liten stund innan. I tisdags blev det bara en liten snabbis eftersom jag kom hem från skolan rätt sent och skulle hinna äta osv. Vi har iallafall varit lite osäkra på "hopp sitt hopp", då Sheila varit osäker på när hon ska hoppa ut men tro det eller ej, det börjar ta sig faktiskt! Hon hoppar ut jättefint nu! Det enda problemet är att hon ibland slår i på tillbakavägen... Funderar på om jag ska kommendera en längre bit ifrån hindret men jag är så rädd att hon inte kommer hoppa då... Äh, vi har ju som sagt bara en vecka på oss så vi får väl se hur det kommer arta sig. Inkallning med ställande är ju också ett moment vi siktar in oss på eftersom även det är ett moment vi valt till klubbtävlingen. Det går bra, men jag önskar ett snabbare stopp på henne. Får försöka vara lite mer energisk i rösten antar jag! Ändrar man röstläge bara en liiiten aning kan ju hela momentet vara förstårt...

Ett moment som går kalas just nu är fjärren. Åh, vad duktig hon är på det! Hon sitter och ligger så snabbt och utan ett enda mus-steg fram! Jag har även tagit bort handtecknen helt nu och det går lika bra för det. Härligt med säkra kort, något fastnar ju iallafall! Idag är jag väldigt nöjd med vårt träningspass, Sheila hade otroligt men energi och ville mest leka hela tiden. Tönt-matte som hon har så är det precis det vi gör också. Man kan väl säga att vi leker ungefär 40% av vårt träningspass. Men jag tror att lek är en viktig del när man tränar, då blir hunden desto mer positiv när man kommer ut och ska träna allvar!


Jag ska helt klart försöka träna lite i helgen, och självklart även nästa vecka. Hörs då!
En väldigt gammal bild på mig och Sammy-boy nedan! Det var tiden då vi tränade agility på kvällarna på Malmö hundungdom, det var tider det! :)
Picture
 
Idag var det tänkt att vi skulle träna innan instruktörsutbildningen började klockan sju. Gick tidigt från skolan idag, vid elvatiden för att vara exakt, eftersom min nästa lektion inte skulle vara förrän klockan halv tre på dagen, och vem orkar vara i skolan och ha håltimme i nästan fyra timmar? Dessutom är det inte lönt att åka hem för att sedan åka tillbaka till skolan när man bor flera mil ifrån och måste ta sig med buss...

Så därför fick det bli såhär idag. :) Vid tolv ungefär var jag i Vellinge då jag mötte Johanna och gick hem till henne. Vi hade en mysig dag då vi köpte blåbärspaj och såg på film, härligt! När klockan sedan gick mot kväll så började det ösregna/snöa utanför fönstret och vi beslutade oss då för att strunta i träningen idag. För hur kul är det att efter ett blött träningspass sitta på utbildning i två timmar? Hmm, låter inget vidare i mina öron iallafall. Så vid sex åkte vi till klubben och tog en fika innan utbildningen började.

Detta var det tredje kurstillfället av fem som vi ska ha med kvinnan från studiefrämjandet och när de är klara handlar resten mer om "hundfakta" och hur det är att hålla en "hundkurs". Fast jag har ändå börjat se det viktiga i just dessa utbildningstillfällena, då man lär sig om hur det är att vara en studieledare i en studiecirkel och vad som är viktigt i gruppen osv. Idag delade vi precis som förra gången in oss i grupper då vi rangordnade sex saker en bra ledare skulle tänka på. Vi valde bland annat att en bra ledare skulle ha en färdig kursplan, involvera alla gruppmedlemmar, vara tydlig och uppmuntrande, visa respekt osv...

Det är mycket att tänka på men som också känns väldigt självklara när man ska hålla kurs. På slutet hade vi stora diskussioner om man ska vara ensam när man håller kurs eller om man ska vara två. Jag tycker helt klart att det är bra om man är två, sålänge man planerar, gger upp kursen innan och kan diskutera olika saker och lära ut kanske två olika varianter av inlärning. Men det var som sagt en stor diskussion, där folk hade spridda åsikter. Nästa utbildningstillfälle är på tisdag nästa vecka och då har vi 5 minuter på oss att framför gruppen framföra sitt "första" kurstillfälle, som om det var på riktigt. Det ska bli intressant!

Hoppas att alla får en fortsatt trevlig vecka!
/Sanna, Sheila och Sammy

 
I lördags ringde klockan 07:00, eftersom vi skulle samlas på klubben klockan 08:00. Dagen började med att vi fick frukost, bullar och kaffe och sedan en presentation av vår gäst, Jörgen Jönsson, svensk mästare i lydnad. Han höll teori ett par timmar och hela hans träningssätt lät väldigt intressant och en av punkterna som verkligen fastnade var målsättningar. Man måste ha mål för att komma någonstans. Jörgen själv berättade att när han gick valpkurs med sin första hund så var hans mål att bli svensk mästare i lydnad samt att få högsta poäng i elitklassen. Han klarade båda.

Han sa också att man ska sikta på stjärnorna för att iallafall nå trädtopparna. Det menas då med att man ska sikta så högt man kan, så man inte blir besviken. Där fick jag även jag mig en tankeställare faktiskt. Så nu siktar jag högt ska ni veta! Fast vi får allt se på vilken höjd vi kommer att hamna på, har ju dessvärre inte den tiden till träning och tävling som många andra tävlande kanske har. Går ju i skolan från åtta till fyra varje dag och är då hemma vid femtiden ungefär, och då har jag också tre, fyra prov varje dag att plugga till. Men jag ska göra så gott jag kan iallafall så vi kan komma ut på tävlingsbanan snart igen!

Efter teorin gick vi ut och hade praktik enda fram till lunch. Detta innebar att man fick tio minuter var (de som hade hund med sig) att träna på ett särskilt moment som man då skulle få hjälp med av Jörgen. Jag valde som första moment, apportering. Först fick jag visa hur långt vi kommit och sedan fick jag tips som jag skulle prova med Sheila. Tipset jag fick är ett jag hört om innan men inte riktigt provat. Det kallas "bytesapportering" och går ut på att jag kastar ett föremål som Sheila hämtar och så fort hon kommit fram med föremålet (jag sitter på huk och ropar) så kastar jag hennes leksak som hon hämtar och sedan lämnar igen, osvosv. Vi körde först med leksak och dummy, sedan med leksak och pinne och sedan testade vi med apportbocken. Allt gick jättebra UTOM när vi tog in apportbocken. Förmodligen måste Sheila förstå principen först. Jag tycker iallafall att detta sättet verkar vara ett ganska bra sätt att träna in apporteringen på och jag hoppas INNERLIGT att det ska ge resultat.

Det andra momentet jag valde var fritt hopp över hinder (hopp sitt hopp). Får inte riktigt ut Sheila som jag vill, hon vill helst att jag ska följa med när hon hoppar, så detta MÅSTE vi verkligen träna på. Fick lite tips, men tog detta moment främst för att jag inte riktigt visste vilket moment jag skulle ta. Klockan 12.30 var det lunchdags inne i klubbstugan och det var otroligt skönt att äntligen få komma in i värmen när man suttit stilla ute i kylan så länge. När vi sedan ätit färdigt gick vi ut igen för praktikrunda nummer två. Denna gången valde jag rutan och har nu bestämt mig för att ändra om min träning för detta moment helt. Har innan kört med pinne i rutan och Sheila har då i stort sätt bara sett den. Från och med nu så ska jag försöka lära henne vad "framåt" betyder och använda mig av det. Det finns risk för att detta kommer att ta tid men det får helt enkelt ta den tid det behöver. 

Klockan 16:30 åkte vi från klubben ungefär, efter en mycket trevlig och lärorik dag!
Imorgon är det dags för instruktörsutbildning igen, tredje passet blir det och innan det blir det lite träning på appellplanen. Nedan kommer lite bilder från träningsdagen...

 
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture
 
Igår åkte vi till klubben redan vid sextiden för att träna lite innan utbildningsgång nr 2 för instruktörsutbildningen. Vi körde först en 4-minuters dold platsliggning som gick utan problem trots en mängd kaniner en bit bort. Jag är så glad att Sheila inte tagit efter Sammy i precis allt!

Därefter tränade vi på bland annat fritt följ, som går kanon, Sheila är med på svängarna och tycker det är roligt att följa matte, ställande och läggande under gång och inkallning med ställande. Läggandet och ställandet går utan problem sålänge vi tränar det lite då och då och inte glömmer bort det helt. Skönt! Inkallning med ställande har gått bra men jag har velat ha ett mer tvärstannande från Sheilas sida och med hjälp av belöning bakom så gick det föredömligt. Trodde aldrig att jag skulle kunna lägga belöning bakom när det är inkallning (med tanke på att farten lätt saktas in) men det gick jättebra. Så nu är även detta på god väg!

Vi tränade även lite apportering idag. Jag måste verkligen skärpa mig med detta om vi ska kunna tävla nu i maj. Är alldeles för lat och tränar så lite som möjligt på detta moment eftersom vi inte lärt in det helt, så otroligt korkat från min sida! Det är som vanligt med detta moment. Jag kastar ut apporten, Sheila hämtar den, springer med den en bit och släpper den. På lördag (imorgon) får klubben besök av en svensk mästare i lydnad och vi ska då vara på klubben från 0800-1700 och DÅ ska jag passa på och fråga om apporteringen. Hoppas, hoppas att han ska kunna lära oss något bra. Jag vet ju faktiskt att Sheila älskar att bära och att tillfredsställa matte, hon ska bara förstå att hon både ska hämta och LÄMNA.

Vi hann inte träna så överdrivet mycket denna kväll eftersom utbildningen började klockan sju. Utbildningen idag var faktiskt inte så dryg som förra gången då vi bara fick lyssna i två och en halv timme. En kvinna från studiefrämjandet ska vara där och föreläsa fem gånger och oftast får vi bara lyssna, men denna gången var det grupparbete som stod på listan. Faktiskt ganska intressant och vi fick diskutera fritt om olika grupptekniker. Har nu börjat förstå vad hon gör där, det är alltså inte bara för att plåga oss... ;) 

Nästa utbildningsgång är på tisdag nästa vecka och även då planerar vi att träna lite innan. Det är verkligen en nödvändighet nu eftersom jag igår även anmälde mig till den årliga TS-tävlingen på klubben (en stor klubbtävling som hålls varje år). Det var på den jag och Sheila vann en stor korg med vin, ostar, blommor och grejer då vi vann pris för "årets ny börjare" och fick kanonpoäng i lydnaden. Nu jäklar ska vi även i år visa vad vi går för! Fast detta året blir det en aning svårare eftersom vi valt klass II moment. Det kommer väl till pass eftersom den officiella lydnadstävlingen är snart. Är lagom nervös redan eftersom vi ännu inte är helt klara... Så nu ska vi rappa på! Till TS-tävlingen är det iallafall fyra obligatoriska moment, dessa är linförighet, inkallning rak 50 meter, platsliggning 3 minuter och läggande under gång. Sedan fick man lägga till fyra valfria moment (av de som stod på anmälningen) och då valde jag inkallning med ställande (klass II), hopp sitt hopp (klass II), ställande under gång (klass I) och fritt följ (klass II). Det jag är osäker på är hopp sitt hopp främst eftersom vi knappt tränat på detta. Så det ska vi göra nu innan tävlingen som är den 8 maj.

Hoppas att alla får en trevlig kväll med mycket fredagsmys! Uppdaterar förmodligen imorgon efter träningsdagen med den svenska mästaren i lydnad!



/Sanna och hundarna
Picture
 
Nu var det ett tag sedan jag skrev och mycket har hänt sedan dess! Vi har inte haft något internet på ett tag, därav inget bloggande. Lyckligtvis så har vi nu fått igång bredbandet igen så därför kan jag äntligen berättade om helgens händelse!

I söndags var vi uppe med tuppen, klockan halv sju ringde klockan för klockan åtta skulle vi vara på plats på Falsterbo skjutbana för att MH-testa Sheila! När vi kom dit hälsade vi på alla deltagare (vi var fyra stycken på förmiddagen och på eftermiddagen skulle en hel schäferkull mh-testas). Den första hunden som skulle gå var öronmärkt och kunde då identifieras snabbt. Det var första gången jag fick se en hund MH-testas och denna hund var en mycket energisk labradorhane. Han var helt otroligt vacker, en chokladbrun hane och alla vet ju vilken som är min favoritfärg? ;) Jag var därför väldigt sugen på att ta med denna ljuvliga kille hem, synd bara att den var en labbe och inte en cocker! Labben gjorde bra ifrån sig, den var dock liiite för energisk för min smak (hoppade, slet och studsade på allt och alla).

När det sedan var nästa hunds tur så skulle även den identifieras, fast denna gång med chippläsare eftersom den var chippad och inte öronmärkt. Oturligt nog så funkade inte chippläsaren på hunden och vi bytte baterier, provade på tre andra hundar, gick iväg från platsen men inte det. Chippläsaren funkade inte. Efter tre timmar av letande efter en ny chippläsare började vi bli en aning otåliga. De sa till oss att vi skulle få pengarna tillbaka och då blev jag minst sagt irriterad. Ni som har cocker eller en annan ras som inte är brukshund vet kanske att det är extra svårt att komma med på MH-test med våra raser? Jag har anmält till flera MH-test och detta var det första jag kommit med på. Jag har av denna anledning inte skrivit så mycket om MH-testet eftersom man aldrig kan garantera en plats på en klubb som inte är ens egen. Därför gjorde det mig förbannad om jag, tack vare att de inte kunde få chippläsaren att funka, ännu en gång vara tvungen att söka efter ett nytt MH-test.

Efter många om och men så lyckades ordförande i klubben fixa en chippläsare av samma märke från en veterinärklinik en bit ifrån. Alla blev jätteglada och hoppades på det bästa. Inom en timme var chippläsaren på plats och jag och min medhjälpare (Johanna, som var med och filmade denna dag) gick en runda med Sheila i skogen sålänge. Vi provade chippläsaren först på en schäfertik, sedan på Sheila, sedan på en schäfervalp som ganska nyligen chippats, sedan på en schäferhane och sist på en annan. Gissa om det funkade? Nej, inte på en enda av dessa fem hundar lyckades chippläsaren reagera. Jag trodde jag skulle smälla av!

Klubben hade nu gjort allt de kunde och folk började ge upp. Då ringde ordförande till uppfödaren som lite senare skulle MH-testa sin schäferkull och hon utbrast "Men jag har ju en chippläsare!". Lite hopp väcktes när hon berättade att chippläsaren inte var av samma märke som de som inte funkade. Vi bestämde att uppfödaren skulle komma tidigare och i väntan på dem åkte jag, mamma och Johanna till ett café som heter Café Kust där vi åt lunch. Jag var vrålhungrig och efter maten var vi alla på mycket bättre humör. Klockan halv tolv ungefär var vi tillbaka på skjutbanan och ganska så omedelbart var schäferuppfödaren där med en ny chippläsare. Alla tittade spänt på när vi testade chippläsaren på en av schäfrarna och när den nästan direkt pep till så tjöt alla av lycka! Det var sedan Sheilas tur att identifieras med den fungerande chippläsaren och äntligen så funkade det!!! Nu var det bara att tuta och köra.

MH-testet startade med kontakt (hälsning, samarbete och hantering) och Sheila fick en 4:a på alla tre vilket betyder att hon tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök, följer villigt med och engagerar sig i testledaren samt att hon accepterar och svarar med kontaktbeteende. Domaren utbrister att kontaktmomenten var föredömliga. ;) Skönt att höra tycker vi! Sedan var det lek som hon även här fick 4:or och 3:or, jättebra! Detta var de momenten jag i princip visste hur hon skulle sköta sig eftersom hon just nu är inne i en EXTREM lekperiod. Hon viftade på svansen och hade jättekul hela tiden.

Sedan var det dags för förföljandet (man ska springa efter en liten fällbit som åker igenom en bana ungefär). Detta var väl i princip helkaos för Sheila. Först såg hon inte fällbiten, sedan råkade jag trampa henne på tassen och sedan råkade jag släppa henne för tidigt. Vi fick alltså ta om tre eller fyra gånger och när hon väl såg fällbiten var det inget kul längre. Jag kan dock förstå henne, haha! Efter detta moment var det dags för aktivitet (de ska vara passiva i 3 minuter) och Sheila sköter detta med bravur! Hon fick en 2:a, vilket betyder att hon är uppmärksam och lugnt-står, sitter eller ligger.

Därefter var det avståndsleken, där en figurant står ca 40 meter bort och leker med en trasa (jag håller med mentalbeskrivaren där, mindra hundar borde få mindre avstånd, hon är ju trots allt en aning lägre än en schäfer). Sheila visar på stort intresse, inga hotbeteenden men också knappast något samarbete med figuranten. Hon står och kollar på honom men har inget intresse av att gå dit.

Sedan var det dags för överraskning (en overall som plötsligt fälls upp framför Sheila och mig när vi är några meter framför). Sheila gör en undanmanöver utan att vända bort blicken, visar inga hotbeteenden, lite nyfikenhet och ingen kvarstående rädsla överhuvudtaget. Sedan är det momentet ljudkänslighet som är att jag och Sheila går förbi en låda av något slag medans en figurant snabbt drar i ett rep så att ett högt skrammel uppkommer på Sheilas vänstra sida. Även här gör Sheila en undanmanöver utan att vända bort blicken, hon har ingen kvarstående rädsla och går fram när jag lockar på henne. Världens mest komiska grej hände när vi skulle genomföra detta moment! Jo, bredvis skramlet får Sheila syn på en liten myr/bäck som hon såklart ska bada i! Så mitt i allt detta lägger sig Sheila och badar, snacka om nonchalant? ;) Nej, jag förstår henne till 100%, det var varmt och med tanke på att hon är svart så blir det inte lättare. Det var väldigt roligt iallafall och inte ens jag kunde hålla mig för skratt!

Det näst sista momenten är spökena. Ett väldigt kul moment där man får se hur ens hund reagerar i ett tillfälle då den känner sig hotad. Denna gång visar Sheila flera hotbeteenden under en längre tid (hon får en 3:a på hot/agg), hon står först och tittar på spökena men när de kommer närmare börjar hon skälla och springa runt. Det var verkligen skitkul att se henne agera och hon får en 5:a på kontroll vilket betyder att hon kontrollerar/handlar mot både spökena under hela momentet. Hon visar även på rädsla men släpper aldrig blicken från varken mig eller spökena. Hon går fram till spökena när jag lockat dit henne och tagit av deras huvudbonad. Som sagt, väldigt roligt att se hur ens hund handlar i detta tillfälle!

Till sist var det då momentet jag inte alls vetat hur det skulle gå. Jag har alltid undrat och minst sagt varit orolig för vad som skulle uppkomma om det skulle gå snett. Ett MH-test sägs ju faktiskt handla om att hunden ej ska avvika kontakt samt vara skottfast. Detta sista moment var då skottet. När jag tänker MH-test så tänker jag skott -det kan jag inte förneka. Det känns som att det är det första man tittar på innan man verkligen sett ett MH-test. Nu vet jag att det finns SÅ mycket mer som spelar in i en mentalbeskrivning. Så när vi väl stod där så släppte det mesta av min oro (okej, jag var otroligt nervös, men inte hälften så nervös som jag trodde jag skulle vara). Sheila hade ju redan visat sina rädslor och hur snabbt hon släppte dem, så varför skulle hon inte göra det nu?

Momentet började med att jag och testledaren kastade en trasa till varandra (precis som när vi testade leklust osv) och sedan skulle jag kampa med Sheila. Flera skott hördes och Sheila visade ingen berördhet, bara snabb kontroll och sedan helt oberörd. Hon var såå duktig!!!

När MH-testet var färdigt gick vi tillbaka till parkeringen där domaren, Cronje Björkqvist skulle presentera hur det hade gått. Han berömde Sheila jättemycket och sa att hon var en föredömlig hund -kunde på många delar av sitt MH likna en schäfer och att hon inte en enda gång hade någon kvarstående rädsla för någonting. Han sa också att skottet gjorde hon fantastiskt (hon fick en 1:A på skottet)!!! Lyckan var minst sagt total!

När vi var påväg hem somnade Sheila som en stock i mitt knä. Fina, duktiga lilla hund!

Jag har gjort en film på de flesta momenten av MH-testet och så fort jag lyckats ladda upp det på en sida där den får plats (den är för lång för youtube) så kommer den upp här! Håll ut!   

/Sanna och hundarna
 
Godmorgon allihop. Jag kom precis hem efter en härlig långrunda med Sheila och en kompis. Det var riktigt skönt, Sheila sprang och hade jätteroligt med pinnar och annat. Nu ligger hon dock helt slagen i min säng och sover det lilla livet.

Igår var det lydnadsträning på klubben. Efter månader av mörker så fick vi äntligen en ljus träning! Det gör en mycket mer peppad till att träna både mycket och länge. Allt gick kanonbra idag på träningen, jag och Gert körde igenom klass 2 momenten och det mesta gick förvånansvärt bra.

Platsliggande dold i 3 minuter: Inga problem alls
Fritt följ: Sheila är peppad och det går oftast jättebra, vänstersvängarna behöver vi dock fortfarande öva på!
Läggande under gång: Har alltid varit Sheilas starkaste moment, hon är grym på läggandet. Vi glömmer dock bort att träna det ibland och det får vi inte göra!
Inkallande med ställande: Det är på gång! Vi kör fortfarande med hjälper och det fortsätter vi med.
Sändande med ställande (rutan): Vi kör med pinne längst in i rutan och detta momentet går verkligen kanon, Sheila har sån fart in i rutan! Får dock se hur det går när vi tar bort hjälpen.
Apportering: Vårt "svaga" moment. Sheila har jättebra fart ut, hämtar apporten med glädje men släpper den oftast innan hon kommit in. Öva, öva, öva!
Fritt hopp över hinder: Går bra. Ska öva på att stå längre bort från hindret när jag kommenderar henne att hoppa, och så vill jag få ut henne en bit längre. Funderar på att träna detta moment med hjälp av boll istället för med godis.
Fjärrdirigering: Går skitbra, ska bara fortsätta så som vi gör med godis bakom henne.

Idag fyller världens bästa och finaste cockerkille, Sammy 10 år! Grattis världens underbaraste kille! Det känns helt sjukt att jag haft honom i 10 år, att jag haft cocker i 10 år. Sammy är och kommer alltid för mig att vara den vackraste killen i hela världen. Han är snäll, go, mysig, fartfylld, ja allt en hund ska vara. På senare år har han verkligen blivit helkelen! 70% av sin tid spenderar han i soffan tillsammans med pappa och Sheila och bara myser. När jag kommer hem tar han en lång mysstund med mig också, så länge han kan tills svartsjuka Sheila kommer emellan. ;) Hans största glädje här i livet är utan tvekan hans lilla ögonsten, Sheila. För två år sedan kom hon in i hans liv likt en stormvind ungefär, hon var helt oväntad för honom. "Ska hon BO här?" undrade han. Ja, det skulle hon visst, förstod han efter ett tag. Efter ungefär en timme kunde inte Sammy gå en meter utan att ha den lille efter sig, och efter ungefär en timme till hade han vant sig vid det. Sammy accepterade Sheila utan någon tvekan alls från hans sida och nu är de bästa vänner. Inget ont kommer nära Sheila idag utan att Sammy är där och ställer upp för henne. Detta har gjort att Sheila byggt upp ett enormt självförtroende som hon i början saknade, som vilken ensam valp som blivit tagen från sin mamma skulle gjort. Det är inte utan tårar i ögonen jag skriver detta, jag älskar dig Sammy och jag vet inte hur varken jag eller din lilla följeslagare någonsin kommer att kunna leva utan dig. Hoppas du får en underbar födelsedag gubben!
Picture
Picture
Picture
Picture
Picture