I lördags så började Sheila som väntat att löpa. Detta betyder att det är dags för Sammy att åka på semester ett litet tag. Helt fel tajming tycker Sammy själv, han som måste vara hemma för att visa alla dreglande hanhundar att det är hans tjej och INGEN annans! Det är ju trots allt hans plikt att kissa minst tre gånger där Sheila kissat, skälla på varenda hanhund som överhuvudtaget tittar på henne och vakta henne om nätterna. Vem ska göra det när han är flera mil (1,5) ifrån?

Visst är det skönt med lite kvalitetstid med lilltjejen här hemma, synd bara att hon ska vara så himla grinig när hon löper. Eller inte grinig, utan mer energikrävande. Hon springer runt som en galning och det enda som snurrar runt i hennes huvud är "ska vi inte gå ut snart?", "jag vill träffa killar!". Typ.

Jag är dock sjuk för tillfället och ligger därför i sängen för det mesta vilket Sheila inte alls brukar ha något emot (hon ääälskar att bara ligga och slappa bredvid matte hela dagarna) men just nu verkar hon tycka att matte är den tråkigaste på jordklotet. Så är det väl när man är en ung löptik! Hehe.
Picture
 
 
Förra helgen stämde Lisa och jag möte två gånger för att träna på det projektarbete jag gör för instruktörsutbildningen. Vi har nu träffats 6 gånger och då tränat momentet "gå fint". Man ser enorma framsteg hos Lisa och Wilma, inte bara samspelet mellan hund och förare utan också glädjen. Man ser på lång väg att Wilma tycker det blir roligare och roligare för varje gång och att deras relation blir starkare. Härligt!

Imorgon ska vi träffas igen. Häromdagen tog jag, efter flera veckors uppehåll, fram apportbocken igen. Bestämde mig för att ta den med kaninskinn runt om, eftersom det tar fram jaktlusten hos Sheila och det vet ju ni andra som har cocker (eller andra typer av jakthund) att då spelar ingenting annat någon roll. Hon håller också fast den mycket bättre och desto mer när Sammy är med och tränar.

Apporteringen gick mycket bättre än förväntat, Sheila visste precis vad det handlade om och jag behövde bara kommendera en gång. Tyvärr funkar momentet endast inomhus fortfarande (blir av någon anledning för mycket för henne utomhus) men förmodligen har detta att göra med osäkerhet när hon väl kommer ut vilket betyder att vi bara ska fortsätta traggla momentet inomhus tills hon kan det helt och hållet och känner sig helt säker. Dock så kan hon fortfarande inte sätta sig med apportbocken i munnen men det ska vi jobba på.

Jag testade faktiskt att kasta apportbocken till Sammy också, bara för att se ifall han skulle nappa på det. Han är ju en hund som inte gillar att bära föremål utan endast något jaktrelaterat, som fåglar, ben etc. Sammy nappade direkt på apportbocken med kaninskinn runtom och tog den i munnen med ett järngrepp och bar stolt runt på den. Roligt! Tänkte köra detta med båda hundarna, så att de också kan lära av varandra.

Nu börjar ju inte träningen än på ett par veckor men instruktörsutbildningen sätter som sagt igång nästa helg igen och då ska vi ha klart vårt arbete så nu blir det fokus på det denna veckan! Hoppas att alla har en trevlig helg.

Picture
Sammy på mitt "hemmagjorda" trimbord samt en trött Sheila som passar på att ta en snabb powernap under tiden

Picture
Svart hund bland färgglada kuddar

Picture
Bouvier de flandres tiken Wilma, min projekthund

 
 
Picture
Underbara Thailand 2011

Picture
Sheila på besök hos favoritkusinerna, Mattias och Magdalena

Nu är vår jul och nyårssemester över. Jag har haft det helt underbart i Thailand och hundarna har haft det så bra så här hemma. Sheila har bott hos mina kusiner i en vecka, kanon tycker hon då de alltid är lika snälla mot henne. :-)
Tror att hon tycker det är skönt att bli lite mer ompysslad och få extra mycket uppmärksamhet, hon brukar ju "klaga" på Sammy när han på mornarna hoppar upp i sängen och vill mysa. Stick! Detta är min plats! brukar hon säga.

Det var ju tänkt att Sammy skulle åka till Pia eftersom Sheila skulle löpt runt nyår men inte det, för Sheila har ju inte börjat löpa ännu. Hon brukar annars vara väldigt punktlig med sina löp så det är lite konstigt tycker matte, fast dock väldigt bra ifall hon löper om någon månad eller två istället för nu och fortsätter så till nästa år...
Undrar varför matte tycker det?

I torsdags åkte vi ner till klubben och tränade med lydnadsgruppen för första gången detta året och så roligt Sheila tyckte det var! Det fria följet var kanon, hon var uppmärksam som sjutton på både svängar och halter. Hon satte sig rakt så fort hon kom snett på det och på språng marsch sprang hon som om hon aldrig gjort annat. Ni som både tränar lydnad och ställer ut vet förmodligen hur svårt det kan vara att få till  den där galoppen när man samtidigt ska ha travet och inte galopp på utställning. Vilka problem va?! Nästan så jorden går under, hihi.

Även rutan, inkallning med ställande, platsliggning och fjärrdirigering gick utan problem. Sheila blir ju så otroligt taggad när man inte tränat på ett tag. Jag gillar dock inte när hon blir så taggad att hon börjar "prata", ni vet sådär som cockrar gör när de 1. Vill ha något 2. Är så glada att de inte vet var det ska ta vägen och 3. När det bara vill ha uppmärksamhet.

En sak som inte gick särskilt bra idag var hopp sitt hopp. Jag fick ge henne flera dubbelkommandon innan hon hoppade över osv. Hmm, en liten påminnelse där ja!
Nästa träningspass kommer att vara den 17 februari men innan dess ska jag hinna bli färdig med mitt projektarbete (tillsammans med Lisa och Wilma) och hinna träffa alla på instruktörsutbildningen igen (om en vecka ungefär skulle jag tro).

Kramar!