Japp, nu är jag hemma efter fyra dagar i Paris. Vi har haft bra väder där vi kunnat sitta ute i solen och äta lunch och så -stor skillnad från Sverige! Jag har varit uppe i Eiffeltornet, åkt båt på Seine, varit på Notre dame, besökt Montmarte m.m. Det vanliga man gör i Paris helt enkelt!  

Kom hem igårkväll och idag har jag varit och hämtat Sheila som har bott hos grannen dessa dagar. Jag tvekar inte ett enda dugg på att hon blivit bortskämd där hemma (de har ett särskilt skåp... Ja ni fattar). Idag har jag packat upp och även hunnit träna en liten stund med Sheila. Har ju inte tränat alls sen tävlingen så man får ju ligga i nu när det åter igen vankas lydnadstävling till helgen!

Vi tränade de vanliga momenten, fritt följ, rutan, inkallning med ställande m.m. Det fria följet kändes jättebra, rutan kändes helt okej (fick ta till ett dubbelkommando på första skicket) men annars gick det bra och inkallning med ställande gick sådär. På förra tävlingen så gick ju ställandet rent åt pipan och det har gjort Sheila lite osäker när jag inte lägger godis bakom henne. Har bestämt mig för att ta bort det ett tag och istället satsa på att kasta någonting (godis eller leksak) samtidigt som hon stannar så hon får tillbaka tvärstannandet igen och INTE går flera steg fram. 

Jag har på sistone vad gäller apporteringen provat att kasta den och sedan kommenderat Sheila att hämta den och beordrat henne sedan att komma till mig och därefter har jag "fångat" den innan hon hunnit släppa den i golvet när hon kommit in på min vänstra sida. Hon kan ju som sagt inte sitta med den utan vill helst släppa den så fort hon kommit in. Detta har flytit på och jag tänkte då idag testa detta utomhus...

Vilket vi förmodligen inte skulle gjort. När vi tränat lite fritt följ så var Sheila ganska så i lektagen och då tänkte jag att "tja, varför inte prova kasta apportbocken nu?". Dock så var inte detta det smartaste då Sheila sprang, tog den, släppte den, skällde på den och gjorde allt det där man gör när någon kastar någonting på lek. Haha, visst var det korkat av mig att tro att det skulle göra det bättre.

Jag fortsatte lugna henne och kasta den några gånger och då gjorde hon samma sak, lekte med den och slängde runt med den och tillsist så tog hon den såklart inte då hon inte förstod vad jag ville att hon skulle göra. Nackdelen med mig är att jag gärna vill avbryta med att hon lyckas och då i princip tjatar till hon gör det. Vilket inte heller är smart i detta tillfället då Sheila bara blir frustrerad och blir ännu mer förvirrad.

Tillslut hämtade hon iallafall den men släppte den innan jag hade någon som helst chans att hinna fånga den (på min vänstra sida). Tillslut fick jag nöja mig med detta men det är otroligt störigt att hon inte tar det lika seriöst med apporten utomhus som hon faktiskt gör när vi är inomhus.

Någon som har något tips på:
1) Hur hon ska kunna sätta sig ner med den kvar i munnen och
2) Hur hon ska kunna utföra apporteringen lika bra utomhus som inomhus?

Imorgon kommer troligen världens bästa Sammy hit och stannar i helgen. Ska bli helt underbart! Förmodligen blir det lite träning med honom och kanske en tur till skogen för lite viltspår om det hinns med. Ha en trevlig kväll!



Sammy och Sheila i bilen:
Picture
Picture
 


11/03/2010 16:56

Världens goaste cockrar :-)
Den där jäkla apporteringen, tror du får fortsätta som du gör med apporteringsträningen och öka kraven succesivt. Det kommer att gå, det krävs dock ett stort tålamod! Ses imorgon, kram!

Reply
11/04/2010 09:56

Kylle på drömflockens kennel tränar mycket lydnad med sina hon har knske något tips? Härligt med Paris en annan får nöja sig med lilla Tyringe. Kram

Reply



Leave a Reply.